Bostaden

Min bostad är ett timmerhus från 1912. Ett ganska normalt bygge från den tiden med två våningar och korsväggar som håller stommen på plats. Invändigt har ett av rummen förvandlats till en saloon från perioden 1860-1890. Fullt moderna med surround anläggning och widescreen TV. Men då vi vill ta tidsmaskinen tillbaka så förvandlas rummet. Moderniteter som elektriskt ljus, TV mm försvinner och fotogenbelysningen fladdrar sitt mysiga sken över folk och fä.

 

 

 

Är man cowboy måste man ha en häst. Jag är uppväxt i jordbrukets maskinella revolution så hästen hade redan lämnat scenen då jag vid 12 års ålder kämpade med höslåttern. Black Lily hade sedan länge en dröm om att få äga en egen häst och då vi hade ett tomt stall stående fanns egentligen inga hinder i vägen.

En nordsvens vallack vid namn Månixen (Nicke) köptes och jag fick flytta ut min snickarbod från spiltan. Rummet gjordes om till hästbox och hö, utrustning mm införskaffades. Mina erfarenheter av hästar var ytterst begränsade till någon åktur på vagn i min ungdom. Black Lily däremot hade skolning och visste hur hur man styr,  får sadel, träns mm på plats. Provsitta skulle jag självklart göra och det var med stor spänning jag äntrade stigbygeln. Högt och dåligt med handtag kunde jag konstatera. Frugan fick uppdraget att leda kraken och jag försökte bekanta mig med de för mig nya kontrollerna. Avsaknaden av bromspedal och ratt fick tankarna att snurra, hur gör man?? Men jag ramlade åtminstone inte av efter 100 meters färd och ett visst hopp lyste över tillvaron.

Nicke

Tippy

Nästa gång hade jag bestämt mig att ta tjuren vid hornen och på egen hand utforska samspelet mellan häst och människa. Jag drog fast hjälmen och äntrade än en gång denna osäkra sits. Allt eller inget fick gälla och Black Lily kopplade loss djuret från väggkjedjorna. Med ett ryck var jag ute i det fria och nu fanns ingen återvändo, hur gör man ?? Nicke kände förmodligen av vilken hösäck han hade på ryggen och snäll som han är gick han i ganska maklig takt. Jag testade att dra i tyglarna och till min förvåning så gick kraken åt det håll jag ville, YiiHaa det fungerar !!!

Vi lullade på ett bra tag så både jag och Nicke fick bekanta oss med varandra. Ingen hjälp i närheten men det är så det skall vara så man blir tvungen att lösa problemen själv. Vi kom hem helskinnade och jag kände mig för första gången som en riktig Cowboy. Turerna vart längre och längre, tyvärr kunde man konstatera att det vore roligare med sällskap och fram för allt en riktig westernsadel.

Sadel införskaffades och även en till häst flyttade på vårkanten in på ranchen. Nu kunde vi ta längre turer och börja utforska omgivningen. Den nya damen var en mager krake som vi fått lägga mycket tid och kärlek på. Nicke vart däremot eld o lågor åt den kvinnliga fägringen. Tippy som hon heter är ett varmblod som ser ut som ett arabiskt fullblod, med andra ord väldigt hög. Då vi båda är ganska korta är det förenat med viss teknik att komma upp i sadeln. Funderar starkt på om det går att montera stege på kraken. Efter en sommar av mycket mat och träning har hon åter blivit en skönhet och Black Lily har till och med fått denna pensionerade travhäst att sätta av i galopp över ängarna.